Sånt här är verkligen inte lätt att skriva om ifall man har tappat framstegs-glasögonen. Men du gjorde det riktigt bra, David. Tack!
Sedan behövs det en separat diskussion om vad som menas med ”kamp”. Det svart-vita tänkandet som genomsyrar kulturen bländar många att tro att det bara finns en sak att kämpa för och att problemen alltid kan lösas om vi bara kan identifiera de problem/fiender som ska nedkämpas. Vilket kan problematiseras.
Så här tänker jag:
Det mest sannolika är tyvärr (eller lyckligtvis?) att mänskligheten kommer att misslyckas med att skapa ett globalt antropocentriskt ekosystem som är stabilt. Och det beror snarare på ett systemfel i förhållande till naturens ramar. Dvs det är snarare naturens gränser som är ”fienden”, än en ond elit eller vad det nu kan vara (som visserligen göds av systemfelet, men som trots allt varken har skapat det eller har makten att göra något åt det).
Misslyckandet att skapa det stabila globala systemet blir säkert väldigt omtumlande, men betyder det INTE automatiskt att hela arten människa går under. Och DET betyder i sin tur att det behövs folk idag, som planerar för och ser till att skapa de resurser som krävs för att så bra som möjligt hantera scenariot ”förlust”. I nuläget satsas det allra mesta på ”vinst” (=stabiliserat klimat, fortsatta framsteg, etc. etc.), fast det är ett osannolikt scenario. Det är inte så smart (ja kanske till och med korkat, när framtiden fäller sin dom), men lika dumt som en genomtänkt ondskefull handling.
